Undrens tid är inte förbi

Nej undrens tid har just precis anlänt. D här kunde ja aldri tro. Jag har beställt TANDLÄKARTID!!! elär int eg beställt, men åtm satt mig i kö. Uuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuh, känner mig nästan euforisk. Så många månader som ja gått o tänkt att NU ska ja göra d. Vuxenpoängena bara bubblar fram  

E hemma me Pon ida. Han börja hosta igår, såndärn djup hemsk skrällhosta som han allti får så fort han blir lite förkyld. I övrigt e d inga fel på honom, lite trött kanske, men me den där hostan kan ja int föra honom ti dagis. Vill int ens. O som ja har kämpat me mig själv i den dunkla natten, för att övertala mig själv att bli hemma alltså. E rikit stolt över att ja lyckades. Pon sov i min säng från 4 ungefär. Han låg där så lugnt o tryggt o snusa breve mig, men hosta till så d gjord ont i hela mig imellanåt. Så ja paja honom en liten stund varje gång o han somna om. Ja tror ja slumra me ti sist, o när ja öppna ögona igen låg han där den lilla snusmumriken o paja mig på pannan!!!  

Va ut me doggen en dryg timme i morse iaf, d e ju lite pakko på. Klädde på honom ordentligt o så gick vi ti Kuppis o titta på fåglarna. Dom säger ju iofs att frisk luft e bra, o ja hade ju int rikit någo annat val än att ta me honom ut heller så...

I Kuppis va d kul. Där e massor me fåglar igen. Pon älskar dom (o d gör Tito me...) När vi gick där o strosa for tankarna tibax ti tiden då ja va mammaledig. D känns som såå länge sen, men ändå int alls. Lite konstigt faktiskt. D e me ganska blandade känslor man minns den tiden. Mest positiva nog, men visst va d jobbigt oxå. D blir ju så himla intensivt när du e mamma, mamma o mamma. O mamma, mamma o mamma.

Ja ångrar int en sekund att ja va hemma så länge som ja va, men ja tror att man för att va d behöver mer egentid. Man måste helt enkelt få ladda om imellan om man ska orka va den man vill för sina barn. Ja ha blivi mycke bättre på d där, att skaffa egentid, äntligen! D e ja så glad för! Jag märker varje gång hur gott d gör åt oss alla. Ja tror faktiskt vi ha hitta en ganska bra balans här hemma nu. D känns så.

Kram,

Loppan